Vilken dag!!
Ställde klockan på 05.50 och tog oss upp sakta men säkert. Vi hade 2 mils bestigning av vulkaner på schemat. Tongariro crossing.
Turen var beräknad att ta 7 timmar, när vi nått högsta punkten efter 3 timmar såg vi fram emot både lunch och nerförbacken. Det fick vi ganska fort ångra, det gick verkligen bara utförs i en massa tusentals trappsteg!
Lunchen som vi hade sett fram emot lockade inte längre när vi satt brevid stinkande svavelpölar som är vackra att titta på men luktar verkligen äggfjärt. Spagettiben, ömma fötter och knän hade vi alla. Vi längtade bara tills allt skulle vara över.
Vi gick och vi gick men kom aldrig fram. 6 timmar och 15 minuter efter start såg vi äntligen ljuset i tunneln. Vi var framme!
Helt utmattade väntade vi på bussen och nu sitter vi här mätta och belåtna i våran nystädade van. ( Igår när det regnade tog vi fram allrengöringen och putsade varenda hörn.)

Nu blickar vi framåt mot nya äventyr. Färjan är bokat och nationaldagsfirandet den 6 februari blir i Wellington.

Hoppas Britta hinner piggna till innan våra fyra shoppingdagar i huvudstaden. Just nu har hon drabbats av en dunderförkylning efter dagens utmaning.

 

Så här såg det ut före och efter städningen.



Redo för bestigning av vulkaner




Dags för omplåstring av fötter.




Sara posar framför Mount Ngauruhoe.



Britta gör reklan för powerade!




Emerald lakes (stinkande pölar)


Jätteroligt med alla kommentarer! fortsätt så! =)